(Stockholm) – Sverige utvisar unga kvinnor till länder där de kan få utstå allvarliga könsbaserade kränkningar av deras rättigheter, sade Human Rights Watch i dag. Medier rapporterade att minst 92 unga vuxna under 2025 skulle utvisas ensamma, många av dem kvinnor som har vuxit upp i Sverige och har sin närmaste familj här.
Sverige har utvisat ett ökat antal unga vuxna som under flera år haft tillfälliga uppehållstillstånd knutna till en familjemedlem, men som förlorade sin rätt att stanna i landet när långa processer och lagändringar gjorde att de inte hade fått permanent uppehållstillstånd innan de fyllde 18 år. Att utvisa unga kvinnor är särskilt oroande när de tvingas återvända till länder där könsbaserade kränkningar och djupt rotade patriarkala normer kraftigt begränsar deras rättigheter och självständighet.
“Den svenska regeringen skickar unga kvinnor till situationer där de kan tvingas ge upp sina rättigheter och sin självständighet för att överleva”, sade Susanne Bergsten, research assistant vid Human Rights Watch. ”Dessa utvisningar bortser från väldokumenterade risker för allvarlig könsdiskriminering, inklusive könsrelaterad förföljelse och de dagliga risker som unga kvinnor som lever ensamma möter i samhällen med stora sociala, juridiska och ekonomiska hinder för kvinnors självständighet.”
Dessa utvisningar splittrar familjer och underminerar Sveriges internationella och europeiska skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter. De tvingar unga människor bort från den plats de kallar sitt hem precis när de börjar sitt vuxenliv. Sverige bör stoppa dessa utvisningar och granska alla beslut för att säkerställa att unga vuxna skyddas från könsbaserat våld och diskriminering samt prioritera lösningar som förhindrar att familjer splittras.
Human Rights Watch intervjuade två personer som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd samt två juridiska experter.
Nyligen uppmärksammade fall visar vad konsekvenserna blir. Systrarna Darya Javid Gonbadi, 24 år, och Donya Javid Gonbadi, 20 år, utvisades till Iran i oktober 2025 efter sju år i Sverige, medan deras far, som har permanent uppehållstillstånd, och deras yngre syskon, som är svenska medborgare, bor kvar. Ayla Rostami, 21 år, riskerar också utvisning till Iran utan sin familj efter sex år i Sverige. Hennes ärende är tillfälligt pausat på grund av den pågående konflikten.
I Iran utsätts kvinnor för omfattande diskriminering och våld, bland annat genom lagar som förnekar dem lika rättigheter när det gäller äktenskap, skilsmässa, arv och vårdnad om barn. Ett FN undersökningsuppdrag, som inrättades 2022, har konstaterat att myndigheter begår brott mot mänskligheten gällande könsrelaterad förföljelse genom att förneka kvinnor och flickor grundläggande rättigheter, inklusive rätten till kroppslig självbestämmanderätt, yttrandefrihet, utbildning och arbete genom lagar om obligatorisk hijab. Personer som trotsar eller protesterar mot dessa lagar och regler utsätts för allvarliga konsekvenser, inklusive godtyckliga gripanden och frihetsberövanden, tortyr och annan omänsklig behandling samt riskerar att bli dödade.
Nardine Rael Awad, 21 år, utvisades till Egypten den 16 maj 2026. Hon kom till Sverige vid 17 års ålder tillsammans med sin mamma, som är gift med en svensk medborgare och inte utvisades. I en intervju efter sin utvisning sade hon att hon fruktar för sin säkerhet som kristen kvinna som inte bär hijab och som lever ensam i Egypten. Hon berättade att hon har fem lås på sin dörr och är rädd för att lämna sin lägenhet. “Det är ett mycket mer manligt samhälle i Egypten, mitt liv är väldigt begränsat” sade hon.
Human Rights Watch konstaterade i en rapport från 2023 att sociala normer i Egypten motverkar att kvinnor bor ensamma, medan regler om manligt förmyndarskap begränsar kvinnors resande och rörlighet. Sexuella trakasserier och våld är fortfarande utbredda, och Egypten saknar en heltäckande lagstiftning mot våld i nära relationer. Landets lagar om personlig status missgynnar också kvinnor när det gäller skilsmässa, arv och vårdnad om barn. Egyptiska myndigheter har under senare år gripit kvinnor som publicerat videor på nätet och väckt vaga åtal om att de brutit mot ”offentlig moral” och “underminerat familjevärderingar.”
Systrarna Diya Hassan, 21 år, och Kani Hassan, 20 år, kom till Sverige med sin familj för åtta år sedan. Båda tog studenten och började arbeta. Fyra år efter ankomsten ansökte de om permanent uppehållstillstånd tillsammans med sina föräldrar och yngre bror, men deras ärenden behandlades inte på mer än två och ett halvt år. Båda systrarna hade hunnit fylla 18 år när de äntligen fick sina beslut. “När våra föräldrar fick sina permanenta uppehållstillstånd fick vi avslags- och utvisningsbeslut samma dag”, sade Diya. ”Vi visste inte om vi skulle vara glada för deras skull eller ledsna för vår egen.”
Systrarna riskerar att utvisas till Irak, där de saknar familj och stöttande nätverk. När de tog upp detta med domstolen sade domaren att deras pappa i Sverige kunde försörja dem ekonomiskt. “Det kommer inte att vara samma sak som i Sverige där kvinnor kan vara självständiga; här arbetar både Diya och jag,” sade Kani. Kvinnors rättigheter i Irak är alltmer hotade, med svagt rättsligt skydd för kvinnor. Det finns ingen federal lag mot våld i hemmet, och artikel 41.1 i brottsbalken tillåter en make att “bestraffa” sin hustru. Lagen minskar straff för brott som begås av så kallade hedersmotiv.
“Man tänker på Sverige som ett land som står upp för kvinnors rättigheter: Jag hade aldrig trott att de skulle skicka unga kvinnor ensamma tillbaka till platser som Irak och Iran,” sade Diya.
Sverige har tidigare varit stolt över sin feministiska utrikespolitik. Även om regeringen övergav den efter 2022 säger utrikesministern att jämställdhet är ett ”kärnvärde.” Trots detta verkar dagens migrationsbeslut bortse helt från de könsspecifika skadeverkningarna som utvisningarna leder till, trots vägledning från FN kommitté för avskaffande av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) som kräver att stater beaktar könsspecifika risker under hela migrationsprocessen, inklusive vid beslut om återvändande.
Den 6 mars gick den svenska regeringen ut med att den skulle pausa utfärdandet av nya beslut i de så kallade “tonårsutvisningar,” men att utvisningar där beslut redan fattats skulle genomföras. Den 1 juni meddelade regeringen på nytt att unga vuxna kan få möjlighet att ansöka om uppehållstillstånd kopplat till sina föräldrar fram till 21 års ålder i stället för 18 år, och att personer med utvisningsbeslut ska kunna ansöka på nytt.
Även om detta ger en viss tillfällig lättnad skjuter det endast upp det grundläggande problemet tills unga vuxna fyller 21 år och löser inte kärnfrågan: att unga kvinnor kan komma att utvisas till länder där de löper stor risk att utsättas för könsbaserade rättighetsbrott, sade Human Rights Watch.
Dessa beslut väcker också frågor om hur det strikta förbudet i internationell rätt mot att återföra personer till länder där de riskerar omänsklig eller förnedrande behandling eller tortyr beaktas. Förbudet återfinns i flera av Sveriges internationella åtaganden, däribland EU stadgar om de grundläggande rättigheterna, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
FN kommitté för mänskliga rättigheter har tolkat artikel 7 i konventionen som att den även omfattar ett förbud mot utvisning till länder där personen riskerar allvarligt könsbaserat våld eller förföljelse. Dessutom innebär separationen av dessa unga vuxna från sina föräldrar, syskon och sociala nätverk allvarliga frågor enligt artikel 8 i Europakonventionen om rätten till familjeliv och privatliv.
Svenska myndigheter bör omedelbart stoppa dessa utvisningar och säkerställa att alla beslut om återvändande följer Sveriges internationella skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter, sade Human Rights Watch. Detta innebär att respektera det absoluta förbudet mot att återföra personer till länder där de löper verklig risk för förföljelse, könsbaserat våld eller omänsklig och förnedrande behandling eller tortyr, samt att skydda familjer från att splittras.
“Sverige har tydliga skyldigheter att säkerställa att ingen återförs till en plats där de har en verklig risk för allvarlig skada”, sade Bergsten. “Genom att utvisa unga kvinnor till länder där könsbaserad förföljelse och allvarliga begränsningar av deras rättigheter är väldokumenterade, riskerar Sverige att utsätta dem för exakt de övergrepp som landet är skyldigt att förhindra.”
